Ledare och föräldrar, uppför er vuxet kring fotbollsplanerna i sommar!

Juniorfotbollens matcher har precis dragit igång för säsongen och ännu en gång vill jag, vis av erfarenhet från de senaste 12-13 åren som lagledare, påminna om att vi vuxna som rör oss kring planerna tänker över hur vi uppför oss. Vi, alla vuxna, har ett ansvar för att barnen och ungdomarna ska må bra!

Det finns stora problem i det finländska samhället idag, många ungdomar signalerar att de inte mår bra, de saknar framtidstro samtidigt som ungdomars våldsbrottslighet ökar (hos UNDER 15-åringar!). Jag förstår att ni som i föreningen fokuserar på yngre barn tycker att detta känns perifert, men faktum är att det är när barnen är små som vi måste erbjuda en stabil och trygg grund att växa på!

Idrottsföreningen och de enskilda lagen har en viktig del i det sociala ansvaret för sina utövare. Det är ett viktigt arbete som vi, ALLA VUXNA i föreningen har, nämligen att skapa en trygg miljö på och runt omkring fotbollsplanerna för att kunna bibehålla våra spelare, domare och ledare.

I föreningen träffar vi många av byns barn. Och dessa barn skall kunna lita på alla oss vuxna här och vi ska vara förebilder, det gäller alla ledare, föräldrar och seniorlagens representanter! Vi behöver bygga en känsla av tillhörighet, för den känslan har visat sig saknas hos många barn och ungdomar idag när fokus ofta ligger på individualism.

Vi måste börja peppa och uppmuntrar alla barn, även motståndarlagets barn kan uppmuntras och peppas över ett bra skott eller en fin målvaktsräddning. Det är ju inte bort från det egna lagets barn om man uppmuntrar andra barn. Som förälder, tränare och lagledare skriker man inte med andra lagets barn, inte med det egna laget (man får hitta en saklig ton) och absolut inte heller med domarna som ofta är ungdomar i de yngre lagens matcher. Här krävs det skärpning! Som lagledare får man lov och säga till om någon beter sig osakligt eller illa.

Samhället har förändrats rejält under de 12-13 år som jag själv varit aktiv som lagledare i Sundom IF. Den psykiska ohälsan har ökat bland barn och det är ingen självklarhet att alla mår bra. Som lagledare måste man börja våga fråga hur barnen har det, prata med dem på väg från omklädningsrummet eller parkeringen till planen. Jutta med barnen och ungdomarna enskilt om stort och smått, läxor, skola, helgen som gick. Alla behöver någon som frågar och som fram för allt är närvarande och LYSSNAR!

Vi behöver nu mer än någonsin skapa ett humant klimat i vår förening och i alla våra lag, också bland pojkar. Själv har jag bara erfarenhet av flickor, men det torde vara minst lika viktigt att fråga hur pojkarna mår och ta sig tid att lyssna på dem. Att vara lagledare är en oerhört viktig uppgift och inte enbart praktisk, om man bara är villig att ge av sin tid och engagera sig. Det är just det som barnen lägger märke till och uppskattar, att man ger sig tid att prata med dem också om annat än fotboll.

När spelarna är små är det många tappade tänder som skall bevittnas, skrubbsår att putsa och plåster att sätta, knyta skor och snyta snor. Sedan, vart efter spelarna växer kommer andra roller för lagledaren med i bilden om man bara tagit sig tid att skapa en för många barn och unga viktig relation. Man ska vara vuxen polis men också en kompis att prata med, man ska vara "socialtant" och psykolog. Man skall vara den barnen kan lita på.

Och vi behöver fler vuxna med i föreningen som är villiga att ge av sin tid, vi behöver förstå att den tid vi ger är en viktig investering i morgondagens samhälle!

Hur vill vi vuxna att framtidens samhälle skall se ut?

/Maria Hofman-Bergholm